Ett blått plus - gravid vecka 5

Vi är lite äldre båda två, vi är noggranna och informationssökande. Vi hade tidigt i vårt förhållande bestämt oss för att försöka bli föräldrar och hade sedan några månader gjort just det. Vi testade kvalitet på både det ena och det andra, försökte gallra bort riskfaktorer och läste. Massor. Vi insåg att det kunde ta tid och att vi kanske behövde hjälp, så vi var snabba med att boka in ett besök hos en gynekolog för ett första utredningsmöte eftersom tid var något vi inte hade, rent biologiskt.

Hade inte tidigare testat någon graviditet; tänkte att det märker man ju efter några veckor. Men den här gången fick jag det för mig, utan speciell anledning annat än att vi hade ett julbord på kvällen. Sambon undrade om jag märkte några symptom, men det gjorde jag inte, Allt var som vanligt, PMS som alltid vid den här tiden. Vi kom i alla fall fram till att det ju inte skadar att testa (annat än att man kanske blir besviken någon dag i tidigare) och gick till närmsta apotek och köpte ett Clearblue graviditetstest.

Och döm om vår förvåning när det uppenbarade sig ett blått plus efter några minuter!!

Där och då fick jag min första erfarenhet av att vara gravid - det behöver överhuvudtaget inte märkas i starten! Jag kunde aldrig gissat att det hade börjat växa ett nytt litet liv där inne i magen nånstans, även om jag i eftertid tänkte att jag varit kissnödig oftare än vanligt och lite känsligare för lukter.

Känslorna? Overklighet blandat med glädje och oro över allt som kan gå fel. Och bekymringar kring alkoholen jag druckit de senaste två veckorna. Men kanske framförallt förhoppning - det gick faktiskt att bli gravid på naturligt vis också i en ålder av 39, snabbt gick det dessutom. Nu handlar det bara om att ta en dag i taget och hoppas på det bästa!

Ålder

Själv har jag aldrig tänkt så väldigt mycket över min egen ålder. Ibland känner jag mig som fem och ibland lastgammal, men själva talet i passet har inte spelat så stor roll. Förrän det där testet visade ett blått plus.

Jag har ju vetat länge att jag aldrig skulle bli en ung mamma och förstått att när man inte hittar den perfekta pappan förrän senare i livet får man en annan tillvaro än de som skaffar barn i ung ålder. Och nog hade vi båda tänkt över riskerna med en graviditet på äldre dar (nu låter jag lastgammal, och passet visar visst också det - för en första graviditet att vara - men jag känner mig alltså fortfarande som fem ibland), men inte visste vi att det FAKTISKT innebär en hel del man ska igenom under graviditeten, BARA pga talet i passet.

Pga min ålder går jag nämligen per definition igenom en högrisk graviditet. Tack och lov betyder det extra uppföljning och kontroll, och inte förebrående ord och "skyll-dig-själv-mentalitet" i hälso-Norge. Och allt är förstås frivilligt; men erbjudandet finns. Visst innebär detta större oro, och faktum är ju att man definierar det som hög risk just för att det är en högre risk än för yngre mammor, men jag är oerhört tacksam och imponerad över vad vi har fått ta del av. Jag har min läkare, min gynekolog, min fysioterapeut, min barnmorska och en rad specialister som ser till att jag och krypet i magen har det bra! Allt utan att vi har betalat en enda krona.

Alla graviditeter är olika och man bör vara medveten om riskerna med en graviditet i högre ålder, men vill bara säga en sak; tveka inte, försök så länge det går om du har lust att bli förälder! Det är inte för sent förrän det är för sent och du får en fantastisk uppföljning. Just pga din ålder!

Det här blev första inlägget i min nya blogg. Jag har behov för att skriva om alla tankar och upplevelser - och om det kan hjälpa någon annan blir jag glad för det. Följ med vidare om ni har lust!

Sa jag att jag känner mig som fem ibland??